Mitt måleri är äventyrligt, blodigt och nästan äckligt. Vackeräckligt. Ofta tycker jag själv att det påminner om kött, hinnor och kropp, som att jag målar något inuti kroppen. Jag vill att det ska finnas en rymd i verken så att betraktaren tas till en plats. Kanske inuti ett blodkärl, inuti sinnet eller kanske i ett vakuum i en spåkula? Jag blandar tydliga penseldrag med flödig ...